Jag gjorde ännu ett misstag jag lär får äta upp och ångra. Jag bad om förlåtelse och att han skulle ta mig tillbaka, trodde jag först kommit över efter att inte ha pratat med honom på länge men efter vi fick kontakt igen trodde jag att känslorna kom tillbaka igen. Well...? Nej egentligen inte. Tror jag.
Det var en närhet och bekantskap jag var van vid - att alltid pussa på Filip när vi var i samma rum blev en vana. Det var svårt att bara vara vän. Så jag föreslog en come-back. De orden fick jag skit för...
Vi blev arga sura besvikna grälade skrek grät och var dumma. Det slutade med att jag sa nej, jag bröt kontakten. Jag avbröt "oss" återigen. Gjorde jag fel? Det vet jag inte nu och kommer inte veta på ett tag men med närmare eftertanke känns det lite meningslöst - han åker utomlands om en månad och är borta i 6 månader. Långdistans? Sure det kan jag fixa, absolut när det gäller den killen. Han är (var?) mitt allt.
Men det krävs två i ett förhållande och efter alla bråk och idiotiska ord känns det inte rätt längre.
Att bara vara vänner har vi testat. Ha! Det fungerade någon timme innan vi var i samma bana som ett par.
Distans? We've tried men inget fungerar. Kanske blir hans resa äntligen(?) ett slut för oss. Vi får se vad framtiden har att bjuda på. Just nu vill jag vara ifred. Ja jag känner varken för en ny pojkvän, vänner, familj eller någon sorts sällskap. Jag känner endast för att vara själv just nu och fokusera på det. Fokusera på nytt jobb, mitt nuvarande jobb, skolan och framtiden. Vad ska jag välja?
Göteborg?
Växjö?
Oxie?
Ööööööh jag vill absolut inte sluta plugga - måste ha motivation i mitt liv. Måste ha mål. Måste kunna kämpa innan jag lär bli nöjd och att bara jobba är det inte tal om. Det får vänta tills jag har en utbildning.
Nu blir det en kopp rykande svartvinbärs té och plugga.
xxx
cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar