Att vara beroende är fegt.
Att sakna någon bredvid sig när man somnar är behövande.
Jag är så otroligt feg..
Sjätte natten i rad jag är uppe efter två-tre på natten och fortfarande klarvaken. Vad händer egentligen?! Jag kan inte sova längre. Äta är meningslöst förutom på nätterna/morgonen vid 04.00 då magen börjar kurra lite. En tugga och jag är mätt. Lurar magen mig? Sluta genast i så fall, det är inte kul!
Träffade J häromkvällen när vi var ute på en nattklubb. L såg allt och inte för att vi är så tighta men han kanske trodde det, vad vet jag. L pratar inte med mig längre och J vill lära känna mig bättre. Varför det?
Att komma någon människa nära rent psykiskt och "älskvärt" har jag lärt mig bara skadar. Skador som sitter i flera år.
Jag vet att man ska upp på hästen direkt ifall man trillat av men inte denna gången. Inte nu i alla fall. Det får vänta tills allt har lagt sig.
I övermorgon är det nyårsafton - paaartyyy!
Inte nog med att viga in det nya året utan jag ska även skåla för mitt ex som åker utomlands ett halvår! YES!
Ett halvår i lugn och ro då man slipper oroa sig för påstöttningar. Ett halvår då man kan gå på vilken fest som helst utan att han säger "kom inte dit, jag ska vara där". Ett halvår att läka. Ett halvår av saknad? Vi får se.
Hoppas han får det bra, jag vet inte. Vi har inte kontakt längre..
MEN nu ska vi inte deppa, på nyår ska jag umgås med mina bästa vänner Elin och Isabelle! Dricka skumpa och öl börjar vi med redan 14.00! TAGGA!
xxx
Cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar