...Och så kom den där obehagliga känslan tillbaka. Dumma mig.
Jag är lycklig just i detta nuet, för jag har en fin pojkvän som älskar mig och jag honom. Jag har en familj som stöttar mig rent mentalt och ekonomiskt med allt. Jag har fantastiska vänner runt omkring mig som tycker om mig för den jag är. Bor bra och har två härliga jobb. Går i en fin skola och får en bra utbildning till senare jobb, har även en säkrad plats på en ny skola till hösten som ger mig ännu mer utbildning och lärdom.
Men det är alltid något som fattas, eller hur? Gräset är alltid grönare på andra sidan och jag vet inte senast en människa verkligen var nöjd med hur läget var. Ingen jag träffat på i alla fall. Det är alltid något liiiitet som tynger ner en. Och för min del kommer det nog alltid vara så.
Vad är det då som är så himla taskigt som förstör mitt perfekta liv?
Jag trodde jag visste, men det visade sig vara fel. Vad kan det då vara?
Jag har ju redan allt?! Vad kan jag möjligen sakna?
Hmm...
xxx
cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar