Polen

Polen levererade förvånansvärt!
Trodde det skulle vara grått och trist skit med en massa prostituerade kvinnor på gatorna men icke. Det första jag möts av (efter att Peter sagt "det är varmt här") är fett mycket snö. Det är snöstorm och ligger ett tjockt täcke av snö på marken. Fuck. Jag som hade svarta högklackade-mockaskor på mig...
Köpte stövlar direkt, det blev ett par ljusrosa med vitt fluff inuti. Jättesöta!
Därefter hittade jag ett par fina örhängen och ett svart paraply med små prickar på - taget!
Peter smsade och sa att ha missat tåget vilket betydde att jag fick vänta en timme på centralstationen. Plötsligt känner jag ett par händer kring min höft som tafsar? Vänder mig om och där står en liten 5-åring och tigger om pengar. Efter att jag försökt på engelska att säga att jag inte hade några lösa zl hämtade hon sin mamma som bar på ännu ett barn, ett litet spädbarn. Dum och naiv som jag är gick jag in på McDonald's och beställde mat åt dem. När jag betalat gick jag därifrån men kom inte jävligt långt innan mamman kom efter mig igen och ville ha blöjor till den minsta. Efter att jag sagt nej började jag gå, då drar fan ta mig ungen i min väska och vill ha mina klackskor? Ge fan i mina grejor. Jävla skata.
Peter räddade mig i sista minuten och skällde ut henne på polska, efter vi hälsat sa han att det var en känd kvinna i Warszawa som brukade springa runt och tigga... egentligen var hon jävligt rik och allmänt grinig. Hemska kvinna...

Fick träffa hans vänner över en bit sushi - de var verkligen awesome! Bara killar så klart.
Gick hem till den ena av dem och förfestade då vodkan kom fram... jag sa nej direkt. Klarar knappt av svaga shots och nu ville de att lilla jag skulle ta rena vodka shots?! Noooooo.
Det blev ändå tre. Plus ett par öl. Jag höll på att dö. Och då fick Peter en awesome idé att vi skulle ut på nattklubb - Rockocko. Minns inte ens hur vi kom in men minns att vi hade för jävla kul!
Peters ena tjejkompis som var polack ville så klart shota med mig inne på klubben... och vad beställde hon om inte två vodka shots. Trodde dock det var något annat då den ena var brun och den andra röd. Tjii fick jag. 

Dagen efter låg jag död på rummet från 8-17 :( Har aldrig mått så illa...
Senare på kvällen blev det shopping och sushi med lite andra av hans vänner, bara tjejer denna gången. Plus bakfylla = bitchig cornelia. Det fungerade inte alls!
Men det var bara att hålla käft och försöka vara glad. Efter middagen såg vi nya James Bond "Skyfall". Jävligt bra rulle!
Det blev djupa samtal till långt in på natten och jag ville verkligen inte somna. Det skulle betyda att när jag vaknade skulle jag hem. No I don't wanna!

Sista dagen vaknade jag och ville döda Peter.. han och hans jävla ukulele. Men det var väl hans sätt att förstöra min morgon på. Aw han som inte vet vilken jävla bitch jag är på morgonen när någon väcker mig för tidigt... efter en utskällning tog vi buss/tåg tillbaka till Warszawa för att äta frukost. Gotte! Sa hejdå och tackade för en nice helg innan jag köpte en massa choklad och satte mig på flyget.

xxx
cornelia

you don't know what you got until you're missing it alot

Det är rätt sjukt hur dagarna kav vara så olika... ena dagen har man allt och nästa dag ligger man i sängen gråtandes och önskar att man kunde göra allt ogjort. Men det går ju inte.
Alla dessa planer vi hade tillsammans försvinner i samma sekund dörren stängs. Alla minnen kommer sakta suddas bort och det enda som finns kvar är några fotografier. Men inte ska jag sitta och whina. Det var trots allt mitt jävla beslut. Det var jag som gjorde slut. Det var jag som förstörde allt.

Om vi ska inse sanningen så var mitt ex (Filip) jävligt dålig för mig. Okej vi hade våra stunder då vi älskade varandra i början men det sista året var vi på gränsen att smida planer om mord. Att två människor som älskat varandra så plötsligt vaknar upp och hatar varandra? Wow.
Men det insåg jag inte då. Det kom senare. Det kom i samma veva som jag lärde känna Jonas. Och vilken kille jag hittat! Inte nog med att han var snygg - han behandlade mig som en prinsessa!

Jag fick allt jag pekade på, han bjöd ut mig på middagar, tog med mig till en Disney föreställning, vi hade ostbricka nästan varje fredag, han ställde alltid upp för mig, han kramade alltid om mig i sömnen när han märkte att jag blev orolig, han sa alltid (oftast) rätt saker när jag var ledsen osv. Han tog jävligt bra hand om mig helt enkelt! Och jag lämnade honom.
Ja jag är en idiot.
Förhoppningsvis så kan vi längre fram i tiden fortsätta umgås för denna människa jag fått äran att lära känna, är helt fantastisk! Och det har jag insett nu. I efterhand.
Tack Jonas för ditt tålamod och all din kärlek. 

xxx
cornelia

hormon-monster

                                                      Har ni tänkt på hur olika magar ser ut egentligen... det finns smala, tjocka, lönnfeta, mulliga, runda, platta, sexiga, taniga, putande osv. Själv föredrar jag runga och goa' som på bilden till vänster på tjejer. Killarna får gärna vara liiiite mer vältränade.

PUUH, bihåleinflammationen är tillbaka i år och min mage tränas stenhårt! Inte nog med alla olika tabletter jag trycker i mig som blandas med det enda jag äter/dricker för tillfället, té, dessutom har jag feber yra och är ett monster.
Igår när jag vaknade satte jag mig upp på sängkanten för att ta en zyx då det kändes som om jag svalt rakblad. Men med sömniga ögon och en svag hand kunde det bara misslyckas. Jag rev upp pappret och alla mina zyx flög all världens väg runt om i rummet. Samtidigt som jag kröp runt på alla fyra och försökte hitta mina tabletter började jag gråta. Skållheta tårar rann ner för mina kinder och min kropp var inte riktigt redo för att krypa så jag föll ihop i en liten hög på golvet. Rädd och sårbar.
Vaknade efter jag vet inte hur länge av att mamma lyfte upp mig i sängen och bäddade ner mig igen. Hon kokade en kopp té och pussade mig på pannan. Min fina mamma.
Vid tolv på dagen vaknade jag åter igen och denna gången var jag riktigt förbannad på min hund som försiktigt hade puttat upp dörren med sin lilla nos. Jag kastade min ena kudde mot honom och skrek precis som om han skulle förstå och stänga dörren? Så arg för ingenting. Sprang efter honom och bad om ursäkt - fick en slick på handen som förhoppningsvis betydde "ingen fara".
Tog med honom tillbaka till min säng där han somnade tätt intill mitt bröst. Bara sekunder efter somnade även jag. På kvällen blev jag skum igen - ville klippa av mig lillfingrarna då de bara stack och spretade sin väg. De var i vägen helt enkelt! Ville bara bli av med dem...
Ja grät igen. Denna gången för jag var så hungrig men vad ska man äta när halsen har tjocknat igen? Soppa? Jag har. Men det finns en gräns när man inte vill ha soppa 5 dagar i rad...
Denna dumma inflammation har vänt upp och ner på mig. Nu vill jag bara bli frisk och komma tillbaka till skolan... det är sååå otroligt mycket jag missat. Fasen.

För övrigt beställde jag precis en tavla till min fina mamma som överraskning!
2000:- för en jävla tavla... nä men om man skulle bli fotograf!

xxx
cornelia