Det är rätt sjukt hur dagarna kav vara så olika... ena dagen har man allt och nästa dag ligger man i sängen gråtandes och önskar att man kunde göra allt ogjort. Men det går ju inte.
Alla dessa planer vi hade tillsammans försvinner i samma sekund dörren stängs. Alla minnen kommer sakta suddas bort och det enda som finns kvar är några fotografier. Men inte ska jag sitta och whina. Det var trots allt mitt jävla beslut. Det var jag som gjorde slut. Det var jag som förstörde allt.
Om vi ska inse sanningen så var mitt ex (Filip) jävligt dålig för mig. Okej vi hade våra stunder då vi älskade varandra i början men det sista året var vi på gränsen att smida planer om mord. Att två människor som älskat varandra så plötsligt vaknar upp och hatar varandra? Wow.
Men det insåg jag inte då. Det kom senare. Det kom i samma veva som jag lärde känna Jonas. Och vilken kille jag hittat! Inte nog med att han var snygg - han behandlade mig som en prinsessa!
Jag fick allt jag pekade på, han bjöd ut mig på middagar, tog med mig till en Disney föreställning, vi hade ostbricka nästan varje fredag, han ställde alltid upp för mig, han kramade alltid om mig i sömnen när han märkte att jag blev orolig, han sa alltid (oftast) rätt saker när jag var ledsen osv. Han tog jävligt bra hand om mig helt enkelt! Och jag lämnade honom.
Ja jag är en idiot.
Förhoppningsvis så kan vi längre fram i tiden fortsätta umgås för denna människa jag fått äran att lära känna, är helt fantastisk! Och det har jag insett nu. I efterhand.
Tack Jonas för ditt tålamod och all din kärlek.
xxx
cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar