Jaha. Nu har jag ångest igen. Inte den där vanliga "gah fan jag har inte pluggat till provet" känslan utan mer "är detta mitt liv" "är detta allt?" "vad händer nu?"
Ångest för livet?
Precis hemkommen från Egypten och jag saknar det redan. Människorna, värmen, miljön, lugnet, maten, upplevelserna och själva landet. Mina bröder varnade mig att det var ett muslimskt land där männen hatar kvinnor och ja, det jobbade bara män överallt och kvinnorna var hemma med barnen men emot mig och min syster var det tvärtom. De älskade kvinnliga turister!
En av servitörerna på hotellet föll jag pladask för. Han var lång, stark, chokladbruna ögon, stora läppar, drog ut stolen åt mig, uppvaktade mig varje måltid med trevliga fraser och inbjudande chester. Filippa sa att det ingick i hans jobb, dock såg jag bara han göra detta för mig. Så tyst.
Vi höll kontakten när jag åkte hem. Idag har vi smsat hela dagen och senare på kvällen önskade han att jag varit hos honom. Jo ja det önskar jag också.
Men nu går inte det för tillfället... har skola i drygt fyra månader kvar innan jag är färdigutbildad florist. Vad händer sen då? Filippa åker utomlands i ett halvår och mina föräldrar drar till Thailand. Jag blir ensam. Fanfanfanfan! Jag hatar ensamhet. Får väl flyga ner mannen från Egypten. Eller hitta någon annan man alternativt närmre Sverige. Eller så skiter jag i killar och låser in mig med filmer och mys i flera veckor... ja det får det bli!
xxx
cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar