förändring i livet

Kollade igenom gamla bilder för någon timme sedan och wow vad jag saknar sunds!
När jag började ettan blev jag föräldkad och fick pojkvän.
När jag gick i tvåan hade jag samma fina kille bredvid min sida, kapade håret och stylade mohwak, började klä mig mer "emo" och tappade tyvärr kontakten med nära vänner.
När jag gick trean hade jag fortfarande samma kille vid min sida (on och off hade det så klart varit), håret var längre och mörkare, sen blev det blondt, sen blev det rött och sen blev det svart, sceniskt musikprojekt var igång, betygen blev avgörande, jobben började sökas, klassresan, klassfesterna, insparken, klassen i sig, all incest, alla fester, studentveckan, vad skulle man bli i framtiden?
Sen kom studenten - vilken jävla toppendag! Allt flöt på bra, stadig fylla, inget bråk, bara glada miner, lite gråt och ångest.
Därefter förlorade jag min fina pojkvän som alltid varit vid min sida, utbildningen jag ville in på söktes in försent, mina föräldrar och jag förlorade respekten för varandra, min familj och jag kom i bråk ett antal gånger, jag förlorade fler vänner, jag jobbade ihjäl mig.
Berodde allt verkligen på mig? Både positivt som negativt? Nej... den äran kan jag inte ta på mig.
Mitt breakup med min pojkvän berodde på oss - vi skadade varandra mer än vi älskade. Dock kommer jag alltid älska honom.
Han är och förblir min prins.
Bråk med familj berodde helt på mig. Jag slutade tragiskt nog att äta då jag gjorde slut och ville ha tillbaka honom. Detta gjorde att jag blev ständigt på dåligt humör och mitt immunförsvar dog vilket i sin tur ledde till fler sjukdomar! Jag drog till mig alla förkylningar i världen ett tag kändes det som..
Förlorade vänner berodde delvis på mig och delvis på dem. Att jag jobbade var en självklarhet - det var jag tvungen till för att mina dagar skulle gå ihop. Skulle jag bara varit hemma under hela tiden jag mådde dåligt över mitt ex kunde jag lika gärna gått i graven direkt. Jag måste röra på mig, det är en sak som är säkert! När jag jobbade på Kappe försvann alla tankar kring det dåliga i livet och jag fokuserade endast på att ta hand om mina gäster.
Det gav mig även en inblick i hur jag hade varit som människa gentemot mina vänner, familj och pojkvän. Jag var hemsk för fan!
Ja F hade sagt det ett antal gånger men jag trodde aldrig honom. Jag var för naiv och blind för att se all skada jag lämnade efter mig...
Därför började jag om och håller än idag på att försöka förbättras.
För att bli en bättre människa :) För att folk ska tycka om mig igen.

xxx
cornelia