piercing nästa

Kanske är det ute att ha en piercing i ansiktet, kanske är det white trash, kanske är det ohygieniskt och kanske är det rent av fult enligt vissa men jag har velat ha en ring i näsan i snart fyra år. Tänkte ha en liten diamant när jag undervisar i dans (så inte föräldrarna freakar ut att deras barns danslärare är piercad i ansiktet, OMG liksom :o ) och en ring när jag går runt och lullar för mig själv.
 Piercade mig själv när jag fyllt 15 år, i ögonbrynet klockan två på natten. För att dölja det för mina föräldrar som anser att piercings ger mindre chans till jobb så lade jag min dåvarande lugg från ena sidan till den andra där min fina svarta tagg satt. Då tyckte jag att det var den finaste piercing i världen, tyckte seriöst att jag var svin cool eftersom jag hade hål genom huden i mitt ansikte.
Ja jag erkänner. Jag piercade mig endast för det var tänkt att folk skulle säga "kolla den coola tjejen, hon är tuff."
Var jag det? Nej. Dö mesig.
Jag kunde inte dälja det i all evighet så en dag frågade jag Anki om hon älskade mig, hur jag än såg ut. Hon han bara säga "ja men självkl..." när jag drog bort luggen och den svarta pinnen syntes som ett stort sår ovanför mitt öga. Hon blev rasande. Men det var inte det som fick mig att ta ut den. Det var min pappa som blev besviken, suckade och körde hemifrån. Jag tog tillbaka den och satte i den när jag kom till skolan den första veckan - därefter tröttnade jag på smycket och kastade det.

Jag vet att jag tröttnar på ett kick på de flesta saker, antagligen kommer jag tröttna på nästa piercing också. Men för tillfället känns det som ett måste att pierca min vänstra näsvinge. Och ja jag kommer genomföra det! Tröttnar jag är det bara att ta ut den. Inget som varar för evigt. Något sådant finns inte :)

xxx
cornelia