Männen i mitt liv har varit en röra från allra första början. Det var kaos sen blev allting bra i två år och därefter gick det bara utför.
Är det jag som har för högra krav?
Nojjig?
Fi var mitt livs kärlek, trodde aldrig vi skulle skiljas åt. Vi hade t.o.m börjat prata lägenhet ihop och fantiserade hur det skulle vara. Allt kändes så naturligt med honom. Men det sprack första gången 09 i oktober efter en halloweenfest hos hans vänner då jag fick i mig otroligt mycket sprit - slutade med att jag låg och hulkade i hans väns mammas blomsterrabatt i kylan. Dagen efter gjorde han slut.
Det tog två veckor sen var vi tillsammans igen och höll i fyra månader. Februari 10 gjorde han slut igen. Tilliten och respekten var på botten och vårt förhållande stod still.
Vi fortsatte att träffas som "mer än vänner" från mars-juli sen fick jag ett grovt sms att jag skulle försvinna ur hans liv. Sagt och gjort. Även om det var svåra nätter och jobbiga stunder så bröt vi kontakten. November 10 tog han upp kontakten igen, jag var skitsur och vägrade börja prata igen men efter ett så fint förhållande vi haft gav jag det en chans. Det tog bara en månad sen var vi tillsammans igen december 10. Den 28 februari 11 firade vi två år - inte tillsammans utan det var den dagen vi träffades första gången. Fin dag!
Jag gjorde slut juli 11 och vi bröt kontakten totalt september detta året. Idag har vi absolut ingen kontakt.
Fe har så länge jag minns varit intresserad av mig - jag har bara inte uppmärksammat det.
Augusti detta året kysstes vi på "riktigt" för första gången. Kvällen kändes underbar! Hade jag kommit över mitt ex? Kunde jag gå vidare? Var Fe verkligen intresserad av mig? Det kändes otroligt men härligt och jag kunde inte sluta le. Han var verkligen perfekt! Men något hände... allt gick för snabbt och plötsligt fick jag ultimatum efter ultimatum. Jag blev rädd och började tänka för mycket.
Jag backade och förlorade min enda chans till ett bra förhållande igen kändes det som. Fan.
Vi fortsatte vara vänner men med dagarna blev det allt mindre kontakt. I dagens läge pratar vi nästan ingenting..
Jag är en mes... en stor fjant helt enkelt.
xxx
cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar